-=Dee=-

Jag ska snart gå o sova, men först tänkte jag berätta om vad som kommer hända i morgon för de som är intresserade!

Jag ska verkligen försöka komma igång tidigt då jag ska hinna med att:

Baka, Cykla till Ekholmen för att handla, cykla tillbaka till mamma för att börja förbereda så mycket jag kan inför lördagen,

jag ska städa på mitt rum och i resten av huset (får självklart hjälp med de!) , sen ska det packas, för helgen, och till sist ta mig på ett eller annat sätt till älskling innan han kommer hem! FÖR DET GÖR HAN!! HAN KOMMER HEM!!

Den här veckan har jag saknat honom mer än vanligt... jag trodde att man skulle bli van efter ett tag, men det är ju liksom meningen att vi ska vara tillsammans! Inte flera mil ifrån varandra!!!

Orättvist! På tal om det så hörde jag från en välförlitlig källa om hur det går till när folk söker jobb.

Jag blev ställd... för oavsett hur jag vänder och vrider på orden få blir det ändå fel...

• Så här GÅR det till på arbetsmarknaden!
  
• En stackars arbetslös söker jobb hejvilt, får på A-kassa och är tvungen att söka ett antal jobb i månaden för att få ha kvar sin ersättning. (tänk på allt varslande från storföretagen)När stackaren inte får nått jobb inom stan, måste han/hon söka sig till andra städer i närheten. Om inte jobben finns där heller så måste denne söka till angränsande län! Osv osv...  
• Någonstans sitter då denne arbetsgivaren som tagit emot ansökan från desperata arbetssökanden och går igenom alla ansökningar.
• Det jag vill komma till är att av hänsyn och sympati sållas många bort pga. att de bor för långt bort. Ska arbetslösa börja kallas sympatioffer? För det finns faktiskt folk ute som vill jobba annars skulle 2/3 inte sållas bort för att dom bor för långt bort!

1. Det är väldigt snällt av arbetsgivaren att inte anställa för att den arbetslösa inte ska behöva lämna familj, vänner, liv bakom sig och flytta flera mil bara för att få jobba.

2. Det är elakt av arbetsgivaren att inte ge dessa desperata människor chansen till jobb.

3. Fattar inte arbetsförmedlingen att det går till så här?

Det är en otroligt hög press på arbetslösa nu för tiden. Folk blir av med jobb och riskerar att bli av med sin livskvalitet om de inte skaffar jobb... VILKA JOBB!?

Jag blev ganska så häpen och stum av att få reda på detta... och jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till denna MORALISKA FRÅGA... svårt läge.

Hur som helst så är jag ganska orolig för tiden efter studierna. Kommer jag få jobb? Eller kommer dom bara tycka synd om mig? Ne usch för mycket hjärnverksamhet så här sent!

Nu ska jag sova!

God natt alla sympatioffer!